google-site-verification=yDjspj15Re6-RTKniZYBWMlwy_j_p3HjLtOZvGKO23M

Resele i Amerika. (Släkten i Resele här) 



Vi tycks ha lite släkt i the Pacific Northwest, USA via en och annan emigrant från Ångermanland, nästan alla från Resele (Sollefteå) vid Ångermanälven. Se bannerbilden ovan.

Utöver min farmors syster Signe som hamnade i Chicago, så är nog Reseleborna de enda lätt identifierbara utvandrarna. Många hamnade i Oregon och somliga bodde i just Portland.

Först dit var nog din farmorsmorsmorfar Hans Persson Nänzen, som lämnade familjen och emigrerade ensam till USA 1869.

Översikt Oregonsvenskarna m fl. höger därom hittar man:
Nänzen & co

Nänzen hade en systerson som emigrerade redan 1903. Han hette:
Peter Holmgren 1871-1943.

1908 stack Erik Anders Ersson Näsmark (1888-1976) i väg. John Norman Persson Näsmark kring 1910. Hans bror Anton Zakarias Näsmark (senare Norman) emigrerade 1922. Han var född 1903. Kanske dog han i skogen för han blev bara 30 år och många av de här nämnda var med all säkerhet skogsarbetare.

De båda var söner till Peter Holmgrens syster Lisa Johanna (Holmgren) gift Näsmark som i sin tur valde att lämna Sverige efter makens död. (Lisas man Anders Ersson Näsmark avled 1926 och Lisa emigrerar alltså två år senare). Hon emigrerade tillsammans med sin dotter Anna när hon var 65 år gammal. Anna var då 19 år.

Fler av Lisa Johannas barn gav sig av. En av döttrarna t ex var
Brita Margareta Ersson Näsmark 1886-1975 och som gifte sig med
Frederick Peterson (1887-1945) han och hans ättlingar tycks ha gillat att bo i just PORTLAND. Det gjorde säkert en hel del av de andra emigranterna också.

Om ni av någon anledning vill stega er bakåt i den här släktdelen så är det som följer:

Olof Persson 1490-1571 
Anders Olofsson 1520-1594 (g m Gunnil Thomasdotter)
Sjul Andersson 1550-1589

Per Sjulsson 1580-1647
Maret (Märta) Persdotter 1621-1699
.Israel Danielsson 1648-1689
Daniel Israelsson 1673-1748
Elisabet Danielsdotter 1705-1790
Anna Hansdotter 1744-1825
Hans Persson 1769-1892
Per Hansson 1802-1892 Gåsnäs såg, Resele.
Hans Persson Nänzén 1836- Dog i USA. Emigrerade ensam.
Erika Nänzén Omnäs, Resele 1862-1942 (g m Arb Karl Erik Karlsson, Vadsbro, Nyköping f 18510512. Gift 18830807 ?)
Anna Eugenia Karlsson Wahlstedt 1901-
Käthie Jansson (Wahlstedt) 1926-1995
Staffan Jansson 1950-
David Jansson 1980-

Oregon och the Pacific Northwest tillämpade självklart metoden kulturmord, folkmord och etnisk rensning på indianerna (indigneous, first nations, själva säger dom ofta American indians). Det var ju Lewis & Clarkexpeditionen som efter 1805 tog med sig lite kunskaper om landet till folken i öster. Snart blev pälshandeln incitamentet för intresset för skogarna bortom prärierna, men det dröjde inte länge förrän intresse för landet och kanske allra främst skogen väcktes. När nybyggarna började välla in i Oregonterritoriet blev ägandeförhållandena genast snåriga. Nyanlända gjorde inmutningar innan det fanns en lag som tillät sådana. Det dröjde till 1850 innan Surveyor General öppnade ett Land Office i Oergon city. Samma år drev kongressen igenom den lag som fick namnet Oregon Donation Land Claims Act, vilket gjorde det lagligt för ett gifdt par (där båda var amerikanska medborgare) att muta in 640 tunnland. 1862 ersattes den lagen av The Homestead Act, som i Oregon inte avskaffades förrän 1962. Den innebar att man för en obetydlig avgift kunde muta in 160 tunnland regeringsland. Man skulle emellertid vara amerikansk medborgare, eller ha lämnat in en skrdivelse till en domsltol att man tänkte bli det. Om 
man sedan kunde visa att man varit bosatt i området i fem år, röjt byggt och odlat, fick manm lagfartbesvis på marken. 
I o m järnvägens ankomst 1883 växte invandringen till Oregon och Washington explosionsartat (och lantmäteriet fick svårt att hänga med).  1880 var folkmängden i Oregon 250 000 människor, men under de följande trettio åren växte invånarantalet till 4,1 miljoner individer.
  Det fanns andra sätt att skaffa mark. Många svenska immigranter köpte av stora skogsägare avstyckningar från kalhyggen som förvandlades till mindre jordbruk. De kallades för stump farms. Väldigt många sysselsattes nog inom skogsavverkningn som ju var den stora saken i ett område där träden kunde vara jättelika. (Se f ö bilder i Lotta Lotass Redwood. Lite klumpig bläddring där.  Exempel). För många var arbetet i skogen säsongsarbete. Det var inte bara att anmäla sig till arbete, utan man fick vända sig någon av de lokala privata arbetsförmedladre som fanns i städerna. Deras kontor kallades i vardagstal för slave markets! Det var alltid stor omsättning på arbetskraft. Och i skogen fanns det hundratals sätt att då eller bli lemlästad på. En inventering av antalet dödsolyckor i Oregon och Washington under åren 1870 till 1910 kom fram till ungefär 7 500, vilket skall ha motsvarat ett dödsfall varannan dag. Kanske var det det som drabbade Anton Zakarias Näsmark (nämnd ovan också) som ju bara blev 30 år. Nu kom väl Reseleborna under en tid är den värsta skogsboomen var förbi, men det huggs nog fortfarande i skogarna längs Stillahavskusten och i bergen.

Eftersom mycket av släkforskeriet ovan är gjort av ättlingar till Reseleborna så är deras poster fyllda av bilder såväl från USA som från Resele. Den som har tid kan titta igenom deras dokument, resehandlingar och foton.















© Staffan Jansson 2018