google-site-verification=yDjspj15Re6-RTKniZYBWMlwy_j_p3HjLtOZvGKO23M

Resele 

 

Mormor Anna Karlsson Wahlstdedt kom från Resele i Ångermanland, Västernorrlands län. Här träffade hon sin blivande man Sven Wahlstedt och flyttade sedermera till Uppsala där de bodde livet ut.


Mormor berättade vad jag minns om svält och barkbröd i Norrland. Vad jag förstår så bör hon träffat sin blivande man Sven Wahlstedt i Sollefteå, vid regementet.
Vad gjorde han där? Han visade sedermera stort intresse för norrlands flora och var antagligen en intresserad sportfiskare i älven. Åtminstone tillverkade han själv fiskedrag för spöfiske.

ÅNGERMANÄLVEN

Några rader om Resele, Ångermaland och Ådalen.

Historia
Hur länge folk bott i Resele vet man förstås inte.  Den äldsta handlingen som berör ämnet och förtecknaar invånare, djur och skattskyldiget, är från 1550. Där kan man se att det fanns ett antal byar i Resele som man numera glömt namnen på eller var de var belägna. Kanske är de övergivna och kanske ett tecken på en tidvis rådande folkminskning. 
 Nästa handling är från 1571 och gäller Elfsborgs lösen. Sverige fick betala 150 000 daler till Danmark får att få Elfsborg tillbaka. År 1613 gick samma fästning förlorad igen och man fick betala en million daler till. Kungen krävde ett tionde av folket till detta. Alla kreatur och andra föremål beskattades med en tiondel.  Inte heller Resele klarade sig undan denna skatt. ”Register opå hvars och eens ägodelar uti Resill prästegåhl, som then tiendelen skall skattas utaff, och hvad som hvar utgiort haffer. Anno 1571.  
Resill Sochn
   Först står pastor Herr Eric. Hans tiondel blev 42 mark. I Bodvill hade Dordie Enkie varor vars tionde blev 12 mark. Jhan i Bodvill skattade 10 mark och 1 öre. Mest ägodelar hade en bonde i byn Holme. Han skattade lite mer än prästen. (Selander s 14-15) I dokumentet anges också att det fanns ett antal som var så fattiga i bygden att man lät dem slippa skatt. Det fanns också knektar som två gånger inskrivits i tiondelänger och slapp skatta.
  1642 är Främmerbodvill inte längre någon ödeby. I jordeboken för det året står det att Erich Pehrsson bodde där. Men Per Sjuhlson (vår mm, mf, ff, mf, mm, ff, mf se genealogin) skattade för halva byn. Vidare bodde där också en ”husarm”, som hette Anna.
  I 1648 års jordebok står att Knut Ingelsson skattade för ena hemmanet i Överbodvill. Hans familj bestod av två personer. Han innehade en del förtroendeuppdrag. Vid tinget där hällåsfinnen  (byn Hällås) fick sin lagfart satt han med som nämndeman.


Genealogi

Ekonomi och näringar
GÄSTGIVARGÅRDAR
Gästgivargårdar har under olika tisepoker funnits i Resele. Det ålåg gästgivaren att ombesörja viss personbefordran med hästskjuts till närliggande orter. Det har också
ålegat allmogen att tillhandahålla sjuktsar åt vissa myndighetspersoner, en skyldighet som tydligen ibland missbrukats av de åkande. (Selander S 10).

FÄBODLIV
Fäbodlivet blomstrade under äldre tider. Varje djurägare sände varje sommar kor och ”fäbodjäntor” till gårdens fäbodställe. Där vistades dessa en tid på försommaren och en tid efter ”slåttanna”. (Selinder s 11)

Mlitärväsende
Eftersom Resele i mycket ligger längs Ångermanälven så innebar indelningsverket att Resele bidrog med båtsmän. Rotebönderna ålåg att bidra till båtsmännens försjörjning och utrustning. (Slinder s 11)

Geologi, klimat och fornhistoria


Litt:

Nordlund: Natur i Norr. 1999. (bla om forskningen kring hur landet steg ur havet efter isen)

   

En gång i tiden låg istäcket tjockt över Ångermanland, där även de högsta bergen var täckta av is. För omkring 10 000 år sedan blev klimatet mildare. Isen smälte, stora stenblock följde med isen och hamnade på de mest otroliga ställen. I Resele kan man se ett fleral stora stenar på toppen av Selsberget så placerade, att de ser ut att kunna komma i rullning när som helst och hamna över gårdarna i Översel eller på något ställe i Ångermanälven. (Selander s 11)
  Berg och kullar i Resele.

En mil norr om bygden uppe i skogen ligger vad som på reselemål kallas för ”Remma”. Det är en lång rad spolformiga grusåsar av varierande storlek, som stdräcker sig i nordväst-sydostlig riktning från västra Ångermanland och ner mot tdraken av Björkåbruk. Från Backsjön och neråt Bjrkådalen går den slingrande landsvägen längs dessa grusåsar. (Selinder s 12)


Forntid
DE FÖRSTA MÄNNISKORNA I ÅDALEN (Sollefteå museum)
Bara några mil norr om Resele ligger Nämforsen med alla dessa hällristningar från Stenåldern. Nämforsen.  Wiki.
Ångermanland är en gammal bygd. Det vittnar de många ättehögar från den yngre järnåldern som går ända upp till Resele socken, inemot tio mil uppför Ångermanälven.

Arkeologi i Norr 3 - 1990.

SOLLEFTEÅ 
Sollefteå växer fram (Sollefteå museum)

Bruksepoken

Sågverksrörelsen

1907 antog man i Sverige en stadsplanelag som ger uttryck för en ideologisk struktur som bland andra faktorer och i moderniseringens tecken avsåg att skapa en mer enhetlig struktur på stadsbildningen. Härtill kommer förstås en materiell struktur som syns genom industri- och finanskapitalismens genomslag i förening med den nya tidens kommunikationsmedel telegrafen, telefonen och järnvägarna. Alla städer fick förstås då järnvägsstationer, hotellbyggnader, rådhus, bankpalats, industribyggnader, saluhallar, ett kulturliv och regementskaserner. Inte minst skapade detta en likformighetens prägel på det som kallades regementsstäder. Ett typiskt exempel på detta är Sollefteå vid Ångermanälven. Regementet var det dominerande inslaget i staden som kallades "ett skidspår mellan två regementen”.    (Den militära verksamheten i Sollefteå).

Bygden behövde säkert nya arbetstillfällen. Den nya tiden berövade många bygder traditionella försörjningskällor. Så t ex krympte linneindustrin från 1850-talet snabbt i dess kärnland Hälsingland och Ångermanland och textilindustrin växte i andra regioner som t ex sjuhäradsbygden där en förlagstradition fanns och därmed riskvilligt kapital.

Utbyggnaden av Ångermanälven

KONST
Den nationella tanken kom att prägla konsten från 1890 till 1914. Det svenska artikulerades inte minst genom landskapen. Anton Genberg(Jämtland),Carl Johansson och Helmer Osslund var alla födda i Norrland på 1860-talet. Efter studier i Frankrike på 1890-talet återvände de i Konstnärsförbundets anda till sina hemlandskap Jämtland och Ångermanland. Maria Wrangel följde efter lite senare. Konstnärsförbundet var en grupp utbrytare ur den etablerade Konstakademin som man ansåg stå för teatraliskt uppstyltat historiemåleri och nu ville man skildra landskap och natur med öpnna sinnen.

LITTERATUR
I litteraturen skildras Ångermanland samtidigt av t ex Pelle Molin vars "Ådalens poesi" gavs ut 1897 och 1906 publicerades två versioner av Ångermanlandsfödde Olof Höglunds "Den stora vreden".


KLIMAT OCH NÖDÅR

Som helhet var 1800-talet ett av de kallaste århundradena under de senaste tusen åren. Bara 1600-talet var kallare. Det svenska klimatet under 1800-talet var i genomsnitt en till två grader kallare än det är i dag. Det var just vår och höst som var mycket kallare än nu och detta gjorde förstås att växtsäsongen inom jordbruket förkortades rejält vilket skapade problem framförallt i Norrland. Det svåra klimatet skapade omfattande missväxt i Sverige åren 1830-1836. Även 1860-talet präglades av sträng kyla. Här var somrarna ovanligt besvärliga och en mycket allvarlig hungersnöd drabbade Sverige och Finland under de katastrofala åren 1867-1869. Flera tusen människor i Norrland dog av undernäring och sjukdomar. En sista gång i Sverige kom fattiga att tvingas leva på gröt och bröd gjord på bark och lavar. Situationen var som allra värst under 1867 som kallats "Storsvagåret".  Man kanske kan förstå situationen om man betänker att det i Västerbotten ännu i slutet av Maj inte sällan var minusgrader mitt på dagen. Snödjupet runt första juni var ännu 60-70 cm och såväl hav som sjöar och vattendrag var ännu frusna i mellersta och övre Norrland. Först i mitten av juni försvann snön och isarna gick upp. Inte förrän till midsommar gick det att börja så eller släppa ut de svårt undernärda husdjuren på bete. Runt om i Norrland hann inte spannmålen mogna innan den första svåra nattfrosten slog till. På vissa håll skedde det redan i andra halvan av juli.
Charpentier Ljungqvist, Fredrik
Klimat, missväxt och extremt väder 1830-1920. - 4 s
.= Sid 289-292 i: Sveriges historia 1830-1920. Stockholm : Norstedt, 2012.

Selander, Gustav
Resele - bygden med älven, niporna och skogen. - Långsele : Antikvariat Solarium, 1984. - 250 s. : ill.

Källor:
Ett försök att skilda liv och händelser i Resele från 1500-talet och fram till våra dagars. Materialt härleds i mycket från gamla protokoll, köpekontrakt, arvsskiften, domstolsprotokoll, autktionsprotokoll, väghållningsföreläggande, kungörelser mm. Även samtal och intervjuer. (Selander Sid. 7)

Att processa med grannar och andra förefaller att ha varit ett folknöje, säger författaren, protokollen finns kvar och berättar. (Selander s 10).

Resele socken

Folktro och religion
Före flyg och TV fanns det skrömt och vittror överallt i skogarna, efter vissa vägar och i vissa gårdar. (Selander s. 11)


© Staffan Jansson 2018