google-site-verification=yDjspj15Re6-RTKniZYBWMlwy_j_p3HjLtOZvGKO23M

Dalarna - en bit ursprung där 



Dalarnas kommuner - karta Det finns 15 kommuner i Dalarna. Vidare finns 52 församlingar.
Man räknar med 1895 stycken ”Städer, orter, byar och samhällen” ”Platser, byggnader, gårdar” finns det 1125 stycken. "Vattendrag, åar, älvar, floder och sjöar” räknar man till 2349. Det finns 1567 "berg, kullar, höjder och klippor" i Dalarna. Sedan finns det 8 ”Parker och områden”.

DALARNA
Dalarna kan sägas utgöra åtmnstone ett, eventuellt fler lätt definierade kulturområden.

Zachrisson, Inger
Vittnesbörd om pälshandel? : ett arkeologiskt perspektiv på romerska
bronsmynt funna i norra Sverige
. - 14 s : ill.
= Sid [187]-202 i: FORNVÄNNEN // 2010.




ARBETSVANDRING


Mc Djura

Götlind
, Anna. 
Förbindelser : fem Leksandskvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind. - Stockholm : Stockholmia, 2013. - 188 s. : ill. - (Monografier / utgivna av Stockholms stad ; 236)
  Karta och släktträd. Även om Vackra Dalkullan.



En annan typ av arbetsvandring bestod i att folk från Dalarna och Värmland sökte sig till kusten för arbete vid sågverken. Det fanns även sågverk utanför Dalarna.
Lustigt nog anförs ofta folk från Gagnef i boken:

Sågverksminnen / Redigerad av Mats Rehnberg. - Stockholm : Nordiska museet, 1948. - 227 s. : ill. - (Svenskt liv och arbete ; 2)

Så t ex kapitlet "Ett liv som säsongsarbetare" (sid 176-181) 
"Jag är född i Gagnefs socken i Dalarna av fattiga föräldrar med ett litet jordbruk.. Jag är född 1877....Min bror och jag styrde kosan till Skutskärs sågverk som så många andra ifrån socknen. Det var 1888....    Skutskärs sågverk blev anlagt 1868...För vem som helst fanns det ingen lägenhet att få. När några unga par gifte sig, fanns det inga rum att få,och jag var en med dem. Jag byggde mig en stuga i Gagnef och min familj har bott där alla dessa år och varit hem till familjen bra några gånger om året.....En kulla från Gagnef föll omkull över kapklingan så högra armen blev avsågad….
  sid 95 i Sågverksminnen.

Kapitlet '"Yttravessare" på Hälsingesågar' (Sid. 182-195) berättas om sågverken vid Ljusnans mynning. Bl a "Ljusne, som då ansågs svara Sveriges största sågverk"...
...Spånskjutningen sköttes vanligen av spånkullor - de kallades så utan att precis vara dalkullor. Vissa år var det mer eller mindre bedagade ungmör som skötte spånskjutningen upp till kolningen, och då var det förstås mycket tissel och tassel och spring av pojkar nere hos kullorna under sågen. Om nätterna fingo kullorna sällan ligga ensamma vid sin måltidsvila, alltid var det någon uppvaktande som sökte komma åt en hemlig ynnest. Ja, så hemligt blev det förstås inte, ty alltid försakade någon villigt nattvilan för nöjet att spionera på kullornas kärleksmöten och om möjlighet att lista ut besökarnas identitet. Sedan gick skvallret som en löpeld över sågen. (s 188). Jfr vad Kristiansson, 1983. säger sid. 33: På andra håll samlades alla byns pojkar och gick från hus till hus där det bodde flickor. Detta "kollektiva" nattfrieri förekom bara i Norrland. Vissa forskare sätter det i samband med fäbodväsendet. Genom sitt ansvarsfulla arbete på fäbodarna hade flickorna större självständighet här än söderut. Man har också framhållit att det fanns oskrivna lagar för nattfrieriet, t ex hur mycket kläder man fick ta av sig. Något mera lössläppt sexuellt umgänge förekom inte, det förhindrades av den sociala kontrollen som såg och hörd allt.
Korsnäs utanför Falun.
Kapitel "Då arbetarrörelsen kom till Korsnäs" (Sid 120-140)   Sid. 126 sägs: Säsongarbetarna kom från grannsocknarna Sundborn och Svärdsjö, en del från Gagnef, samt från moderförsamlingen....Den kvinnliga arbetskraften utgjordes av Gagnefskullor och platsens hemmadöttrar."



MUSIKEN

Oskar Lindberg

Oskar Lindbergs far föddes i Lindans by i Gagnef 11 januari 1851 på Bullergården. Han var son till en i bygden ganska betydande bonde som hette Buller Mats Matsson och sonen kristnades till Per (Matsson). Per visade intresse för att utbilda sig till lärare och sökte in på seminariekurser som hölls vid folkskolan i Ål (Insjön). 1872 sökte Buller Per Matsson in på folkskoleseminariet i Uppsala och blev den förste gagnefskarlen som ägnade sig åt studier, I detta sammanhang bytte han namn och kallade sig Lindberg efter hembyn Lindan. 1875 avlade han folkskollärarexamen och blev strax anställd vid kyrkskolan i Gagnef, en befattning han hade i 34 år. 1878 gifte han sig med en ung flicka från Tjärna, Liss Kerwtin Andersdotter. Hon var född på julaftonen 1859 och hade tillhört Pers elever under småskoleperioden. Liss Kerstin var dotter till postbäraren i byn, Liss Anders. Denne var egentligen född Kruskop, men när han gifte sig till Lissgården tog han sig istället gårdsnamnet Liss. Kerstin var i likhet med sin man mycket musikalisk. I släkten fanns faderns bröder de namnkunniga spelmännen Kruskop Per och Kruskop Mats. Även Per hade musikaliskt påbrå. Hans far Buller Mats lär på sin tid ha komponerat ”populära” visor.

Bland sju andra barn föddes Oskar den 23 februari 1887. Senare efter att familjen flyttat till större hus föddes ytterligare fyra barn.... (Sid. 11 ff)

Sandin, Bo Harry 
Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin 
. - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill. 

Larsson, Jesper
Fäbodväsendet 1550-1920
 : ett centralt element i Nordveriges jordbrukssystem / Jesper Larsson. - Österstund : Jamtli, 2009. - 432 s. : ill.
   Diss.

Larsson, Jesper
Fäbodar / Jesper Larsson och Lena Landström. - 14 s. : ill.
= Sid. [118]-131 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.

Johnson, Anna
”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt.
= Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill
   Fäbodväsende : Musik : Allmänt

FÄBODLIV

Fäbodvandringar efter fäbodstigar i Gagnef    

Magnusson, Lars
Gagnef fäbodstigar. - 5 s : ill.
= Sid. 170-174 i: MAGNUSSON: Vandra i Sverige. -  2000.


Johnson, Anna
”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt.
= Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck 
. - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill
    Fäbodväsende : Musik : Allmänt

 


Mjölkhushållning

Linnman, Johannes
Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - 
=Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.


Litteratur

Föreningen Sveriges Fäbodbrukare:
Fäbodlitteratur



MATERIELL KULTUR


Kommunikationer

Broar

Kolm, Rudolf
Flottbroar över Dalälven. - 12 s. : ill.
= Sid. 30-43 i: FORNVÄNNEN // 1963. Länk

Hästen
I Dalarna fann Mandelgren betselstänger av både trä, ben och horn. (s 88)
(Bild s 99)   
91. Betsel av trä och horn avbildat från sidan och rakt framifrån. I Gagnef socken "brukas Både dylika stänger och selkrokar af Eljben".1868. i:
Jacobsson, Bengt, 1946- . 
Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. 
  Varianttitel Mandelgren i Dalarna 

Jordbruksredskap

 

                                  
Sätersplog. - 1 s.
= Sid. 21 i: FATABUREN // 1927 (Stockholm 1929)






Kyrkbåtar



Eskeröd, Albert
Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt.
  Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef sid. 47-51. Övre Västerdalälven. Hedesunda.

----

Det var inte bara på Siljan som man använde stora, gemensamt ägda båtar till kyrkfärderna. Så gott som alla större vatten och vattendrag i Dalarna ha tjänat till liknande färder. Dalälven har i stor utsträckning varit samfärdsled också för kyrkresorna. Gagnefs socken hade sammanlagt 18 kyrkbåtar, i allmänhet 6-åringar rymmande omkring 50 man.(sid 38)....En speciell typ s. k. Soldbåten har här (i Dalarna sj)  utbildats, vilken utmärker sig för höga sluttande stammar. Synnerligen bärkraftig är den genom sin breda botten..... (Sid. 44)  Soldbåten byggdes ofta på Sollerön, som blev en typisk båtbyggarort, särskilt då man inte hade någon egen kyrka förrän i slutet av 1700-talet och ingen bro till fastlandet förrän långt senare. Utom i socknarna kring Siljan träffar man på "Soldbåtar" även i Älvdalen, Svärdsjö, Enviken, Gagnef och Söderbärke. (sid 44) I Bäsna by i Gagnef ägdes varje båt av en avdelning eller "klase" av den stora byn, som för sin 4-500 invånare hade fyra båtar. Där hölls ingen särskild båtstämma, utan ärenden rörande båtarna avgjordes på de ordinarie bystämmorna. Andelarna ärvdes lilka väl som gårdarna, och man kunde gifta sig in i det ena såväl som det andra. (Sid 47). Årorna förseddes ofta med bomärken, såsom t. ex. i Vejan (Kättbo), Mora (Nusnäs, Garsås, Vattnäs), Gagnef och Leksand, likaså ibland årtullarna ("hånorna"),...ja stundom också själva sittplatserna i båten. Denna placering var sålunda fast och påminner på vist sätt om placeringen i kyrkbänkarna, där det ej heller varit ovanligt att sätt ut bomärken eller gårdsnamn. (sid d47). På vissa håll, där färderna voro mera riskabla, utsågs till styrman den som bäst kände till grund och strömdrag, såsom  framför allt i de norrländska älvarna, men även i t. ex. Gagnef. (sid 50) Det synes ha varit regeln, att även kvinnorna deltogo i rodden och från Bäsna i Gagnef, säges att om någon försökte undandraga sig sin skyldighet, sattes han eller hon genast av.....Däremot skulle i Bäsna bys båtar det bakersta årparet ros av starka och jämna roddare, "bakkarlarna". (sid 51) På ett ställe, vid Gårda by i Gagnef, fick man draga eller bära båtarna 2 kilometer över land,.... (sid 55)
Erixon, Sigur
Båtlag och kyrkbåtar. - 21 s.: ill.
= Sid. 37-57 i: 
Svenska kulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - 
Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill 
   Anmärkning Även utgiven i 12 delar 

En intressant berättelse av mer kåserityp men med ett antal etnologiska aspekter är
Rönnegård, Sam
Om kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - 25 s.
= Sid. [153]-179. (Gagnef s 177) i:
Rönnegård, Sam
I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.


BYGGNADSKULTUR I DALARNA 

Andersson, Roland
Dalarnas tättbebyggda byar. - 14 s. : ill.
= Sid. [156]-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.

  Om den typiskt kringbyggda gården: (s 167):
"Typgården...gäller främst för Rättvik, Leksand, Bjursås, Svärdsjö-Enviken, Gagnef och Västerdalarna. I Ovansiljans kommuner, Mora, Orsa och Älvdalen har förhållandena varit annorlunda. Detta var en fattigare skogsbygd med mindre gårdar där morastugan (enkelstugan) var boningshus".

SOCKENDRÄKTER - GAGNEF


Gagnef. - 1 s.                     
= Pl [7] i: Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill. 

   Texten: "I Gagnef levde bruket av sockendräkt även till vardags kvar ända in på 1940-talet. Den dräkt som bärs i dag har sina anor från 1800-talet. Kvinnornas kjol är nu av maskinstickat ylle med vågig nederkant och upptill försedd med linning i rött och grönt gagnefskrus. Rött förkläde med samma bård som i snörlivet, bandet består av rött, grönt och blått gagnefskrus. Den blommiga hättan är av yllemuslin, även en röd, ålderdomlig luva används utomhus tillsammans med gröntröja eller skinndito.
 Vid begravning och under fastan är svart dominerande färg i kjol, liv, förkläde, hätta och tröja. Samma dräkt används vid konfirmation tillsammans med vitt halskläde.
Till högtid används rött snörliv, gult raskförkläde, gammelrosa sidenhätta samt vitt halskläde med svartstick.
Männen har blå väst, gula sämskskinnbyxor och knäremmar med tofsar i flera färger. Grön livtröja med svarta ärmar, mörkblå långrock eller "kyrkorock".


MAKT OCH MYNDIGHET

Ohörsamhet och uppror Gagnef

I Gagnef och Stora Tuna tingslag, Dalarna kan däremot två massåtal påvisas: 1770 blev ca 150 Tuna-böncer tingförda för utebliven skattekol och året därpå riktades (nära nog) samma anklagelse mot ca 120 Gagnef-bor. (Sid. 145) i: 
Linde, Martin. 
I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s.

Länsman och länsmans uppgifter.

Kronolänsman Mats Ersson Nohrmans dagboksanteckningar / Ersson Nohrman, Mats, 1638-1698. - Släktföreningen Mats Ersson Nohrmans ättlingar : Boda kyrkby : Vincent ; [Mora]. 2005. - 167 s.
 ISBN 91-87064-54-5 (inb)

  En kort redovisning av detta unika dokument från 1671 och framåt där en dalmas själv redogör för sina gödranden och låtanden finns på sidorna 352-353 i:
Det svenska jordbrukets historia. Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700 / Janken Myrdal / [utgiven] i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg ; [vetenskaplig huvudredaktör: Janken Myrdal]. -  Stockholm : NoK/LT, 1999 (tr. 2000) . - 407 s. : ill.

  Bla a sägs att "År 1675 börjar kriget mot danskarna och det föll på Mats lott att låta skriva ut soldater i Mora.... När de utskrivna i februari 1676 skulle delta i ett anfall mot Norge kom de inte iväg. Mars Ersson skriver att det berodde på det stora snöovädret. Hela företaget misslyckades också bland annat beroende på att i Gagnefs kompani söder om Siljan, utbröt myteri.


ALLMÄNT : KRINGLIGGANDE

DRÄKT mm 

Forssell, C
Leksand. - 14 s. + 4 pl.
  En hel del om leksandsräkten och fyra planscher i färg.
= Sid. 9-22 + pl. 2,3,5,6. i: 
Forssell, Christian Didrik 
Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 
Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) 
Annan titel: A year in Sweden 
Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835 

OM NAMNSKICKET I DALARNA

Karl Lärka skildrar sin morfar...om hur denne fått sitt vedernamn eller....smeknamn. Det hörde till vanligheterna att var och en tillfördes mer än ett namn i den gamla samhällsordningen i Övre Dalarna.
 Olans Mas, som Karls morfar kallades i vanligt och vördsamt tal, stod för namnet Rulljugås Mats Jönsson i kyrkboken. Rulljugås var gårdsnamnet (namnet på den gård där han själv var född och hade arvsrätt), men Olans eller Olhans var "särknamnet". I de fall där mannen flyttade till hustruns gård, antog han det så kallade "särknamnet", d v s hustruns gårdsnamn. (Sedan berättas om hur han fick smeknamnet Mjoksull-Mas efter ett märkligt frieri). Sid 80-83 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 

Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 

SOCIAL STRUKTUR OCH ORGANISATION


Kvinnans roll


Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas.
Sid 157-158 i:
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill. 


Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 


Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Byklungan växte och tätnade. Alla blev jordjägare och därmed medlemmar i byalaget.
  Den odlade marken var utspridd på många små ägolotter, en medveten strategi som underlättade fördelningen av gårdens åker och slog vid arvsskiften. Hur viktigt det var att vidmakthålla arvslotten, släktbanden och del i bygemenskapen har omvittnats av mnånga.
....Olika skiftesreformer genomfördes i Sverige från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.... Vid storskifte, som pågick från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet, flyttades inga gårdar ut från bykärnan. 1800-talets laga skifte däremot, medförde att bykärnorna splittrades och gårdarna spriddes ut till den omarronderade marken. Ett glest bebyggt odlingslandskap med långa avstånd mellan grannar växte fram. Det sociala nätverket splittrades, bysammanhållningen förlorade sin betydelse och gamla seder och bruk tynade bort. I Dalarna genomfördes inte laga skifte och därmed den radikala omvandlingen av kutlurlandskapet. ..... Det ålderdomliga kulturlandskapet med täta byklasar bibehölls i Dalarna..... Byalagen lever än idag i en majoritet av byarna, även om den gamla arbsetsgemenskapen som var grunden har bytts sut mot en fritidsgemenskap.
= Sid. 157-159 i: 
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill. 


RELIGION

Sveriges kyrkor. konsthistoriskt inventarium : grundat av Sigurd Curman och Johnny Roosval ; utgivet av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien.
  Bd 1. - Dalarne :  [Leksands tingslag, Gagnefs tingslag, Falu domsagas norra tingslag, 
  Falu domsagas södra tingslag / [av Gerda Boëthius] - Stockholm, 1932. - 541 s : ill.

TIDSLINJEN

Nödår

Gröt Olof hade missväxtåren omkring 1860-talet i starkt minne. (Följer en beskrivning av hur man gör barkbröd). 1 s.
= Sid. 89 iLärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 

Ålder (Sollerön)

Karl Lärka berättar om den höga ålder särskilt solleröborna uppnådde.
Sid 103-106  i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 


Litt

Dalarna Wiki

Naturen i Dalarna

- Dalarnas museum

Dala-litteraturen

- Åhl - Wiki
Gagnef - Wiki
Bjursås - Wiki

Leksand

Leksands kommun

Ihk
Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.

Inz Lärka, Karl
  
Lärka, Karl 
Karl Lärka berättar / [sam-manställd av] Greta Jakobs-son. - Stock-holm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 
  Förstås en del bra foton av personligheter.
 

Larsson, Lars-Olof,
Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.

Åberg, Alf 
Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.

Kc.4
Lagerlöf-Génetay, Birgitta 
De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in compa- rative religion; 29)


Mc Djura

Götlind, Anna. 
Förbindelser : fem Leksands-kvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind. - Stockholm : Stockholmia, 2013. - 188 s. : ill. - (Mono-grafier / utgivna av Stockholms stad ; 236)


Mc
Forssell, Christian Didrik 
Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 
Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) 
Annan titel: A year in Sweden 
Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835  

Jacobsson, Bengt, 1946- . 
Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill.
  Varianttitel Mandelgren i Dalarna 

Svenskakulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - 
Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill 
   Anmärkning Även utgiven i 12 delar 
  Kyrkbåtar.



Mz
Dalarnas
häxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999) 

Ncaf
Lennersand, Marie
Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. : ill. 


Linde, Martin. 
I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s

Mjölkhushållning

Linnman, Johannes
Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - 
=Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.

MATERIELL KULTUR


Kommunikationer

Broar

Kolm, Rudolf
Flottbroar över Dalälven. - 12 s. : ill.
= Sid. 30-43 i: FORNVÄNNEN // 1963. Länk

Hästen
I Dalarna fann Mandelgren betselstänger av både trä, ben och horn. (s 88)
(Bild s 99)   
91. Betsel av trä och horn avbildat från sidan och rakt framifrån. I Gagnef socken "brukas Både dylika stänger och selkrokar af Eljben".1868. i:
Jacobsson, Bengt, 1946- . 
Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. 
  Varianttitel Mandelgren i Dalarna 

Jordbruksredskap

 

                                  
Sätersplog. - 1 s.
= Sid. 21 i: FATABUREN // 1927 (Stockholm 1929)

Kyrkbåtar

Eskeröd, Albert
Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt.
  Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef sid. 47-51. Övre Västerdalälven. Hedesunda.

----

Det var inte bara på Siljan som man använde stora, gemensamt ägda båtar till kyrkfärderna. Så gott som alla större vatten och vattendrag i Dalarna ha tjänat till liknande färder. Dalälven har i stor utsträckning varit samfärdsled också för kyrkresorna. Gagnefs socken hade sammanlagt 18 kyrkbåtar, i allmänhet 6-åringar rymmande omkring 50 man.(sid 38)....En speciell typ s. k. Soldbåten har här (i Dalarna sj)  utbildats, vilken utmärker sig för höga sluttande stammar. Synnerligen bärkraftig är den genom sin breda botten..... (Sid. 44)  Soldbåten byggdes ofta på Sollerön, som blev en typisk båtbyggarort, särskilt då man inte hade någon egen kyrka förrän i slutet av 1700-talet och ingen bro till fastlandet förrän långt senare. Utom i socknarna kring Siljan träffar man på "Soldbåtar" även i Älvdalen, Svärdsjö, Enviken, Gagnef och Söderbärke. (sid 44) I Bäsna by i Gagnef ägdes varje båt av en avdelning eller "klase" av den stora byn, som för sin 4-500 invånare hade fyra båtar. Där hölls ingen särskild båtstämma, utan ärenden rörande båtarna avgjordes på de ordinarie bystämmorna. Andelarna ärvdes lilka väl som gårdarna, och man kunde gifta sig in i det ena såväl som det andra. (Sid 47). Årorna förseddes ofta med bomärken, såsom t. ex. i Vejan (Kättbo), Mora (Nusnäs, Garsås, Vattnäs), Gagnef och Leksand, likaså ibland årtullarna ("hånorna"),...ja stundom också själva sittplatserna i båten. Denna placering var sålunda fast och påminner på vist sätt om placeringen i kyrkbänkarna, där det ej heller varit ovanligt att sätt ut bomärken eller gårdsnamn. (sid d47). På vissa håll, där färderna voro mera riskabla, utsågs till styrman den som bäst kände till grund och strömdrag, såsom  framför allt i de norrländska älvarna, men även i t. ex. Gagnef. (sid 50) Det synes ha varit regeln, att även kvinnorna deltogo i rodden och från Bäsna i Gagnef, säges att om någon försökte undandraga sig sin skyldighet, sattes han eller hon genast av.....Däremot skulle i Bäsna bys båtar det bakersta årparet ros av starka och jämna roddare, "bakkarlarna". (sid 51) På ett ställe, vid Gårda by i Gagnef, fick man draga eller bära båtarna 2 kilometer över land,.... (sid 55)
Erixon, Sigur
Båtlag och kyrkbåtar. - 21 s.: ill.
= Sid. 37-57 i: 
Svenska kulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - 
Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill 
   Anmärkning Även utgiven i 12 delar 

En intressant berättelse av mer kåserityp men med ett antal etnologiska aspekter är
Rönnegård, Sam
Om kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - 25 s.
= Sid. [153]-179. (Gagnef s 177) i:
Rönnegård, Sam
I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.


BYGGNADSKULTUR I DALARNA 

Andersson, Roland
Dalarnas tättbebyggda byar. - 14 s. : ill.
= Sid. [156]-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.

  Om den typiskt kringbyggda gården: (s 167):
"Typgården...gäller främst för Rättvik, Leksand, Bjursås, Svärdsjö-Enviken, Gagnef och Västerdalarna. I Ovansiljans kommuner, Mora, Orsa och Älvdalen har förhållandena varit annorlunda. Detta var en fattigare skogsbygd med mindre gårdar där morastugan (enkelstugan) var boningshus".

SOCKENDRÄKTER - GAGNEF


Gagnef. - 1 s.                     

= Pl [7] i: Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill. 

   Texten: "I Gagnef levde bruket av sockendräkt även till vardags kvar ända in på 1940-talet. Den dräkt som bärs i dag har sina anor från 1800-talet. Kvinnornas kjol är nu av maskinstickat ylle med vågig nederkant och upptill försedd med linning i rött och grönt gagnefskrus. Rött förkläde med samma bård som i snörlivet, bandet består av rött, grönt och blått gagnefskrus. Den blommiga hättan är av yllemuslin, även en röd, ålderdomlig luva används utomhus tillsammans med gröntröja eller skinndito.
 Vid begravning och under fastan är svart dominerande färg i kjol, liv, förkläde, hätta och tröja. Samma dräkt används vid konfirmation tillsammans med vitt halskläde.
Till högtid används rött snörliv, gult raskförkläde, gammelrosa sidenhätta samt vitt halskläde med svartstick.
Männen har blå väst, gula sämskskinnbyxor och knäremmar med tofsar i flera färger. Grön livtröja med svarta ärmar, mörkblå långrock eller "kyrkorock".


MAKT OCH MYNDIGHET

Ohörsamhet och uppror Gagnef

I Gagnef och Stora Tuna tingslag, Dalarna kan däremot två massåtal påvisas: 1770 blev ca 150 Tuna-böncer tingförda för utebliven skattekol och året därpå riktades (nära nog) samma anklagelse mot ca 120 Gagnef-bor. (Sid. 145) i: 
Linde, Martin. 
I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s.

Länsman och länsmans uppgifter.

Kronolänsman Mats Ersson Nohrmans dagboksanteckningar / Ersson Nohrman, Mats, 1638-1698. - Släktföreningen Mats Ersson Nohrmans ättlingar : Boda kyrkby : Vincent ; [Mora]. 2005. - 167 s.
 ISBN 91-87064-54-5 (inb)

  En kort redovisning av detta unika dokument från 1671 och framåt där en dalmas själv redogör för sina gödranden och låtanden finns på sidorna 352-353 i:
Det svenska jordbrukets historia. Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700 / Janken Myrdal / [utgiven] i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg ; [vetenskaplig huvudredaktör: Janken Myrdal]. -  Stockholm : NoK/LT, 1999 (tr. 2000) . - 407 s. : ill.

  Bla a sägs att "År 1675 börjar kriget mot danskarna och det föll på Mats lott att låta skriva ut soldater i Mora.... När de utskrivna i februari 1676 skulle delta i ett anfall mot Norge kom de inte iväg. Mars Ersson skriver att det berodde på det stora snöovädret. Hela företaget misslyckades också bland annat beroende på att i Gagnefs kompani söder om Siljan, utbröt myteri.


ALLMÄNT : KRINGLIGGANDE

DRÄKT mm 

Forssell, C
Leksand. - 14 s. + 4 pl.
  En hel del om leksandsräkten och fyra planscher i färg.
= Sid. 9-22 + pl. 2,3,5,6. i: 
Forssell, Christian Didrik 
Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 
Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) 
Annan titel: A year in Sweden 
Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835 

OM NAMNSKICKET I DALARNA

Karl Lärka skildrar sin morfar...om hur denne fått sitt vedernamn eller....smeknamn. Det hörde till vanligheterna att var och en tillfördes mer än ett namn i den gamla samhällsordningen i Övre Dalarna.
 Olans Mas, som Karls morfar kallades i vanligt och vördsamt tal, stod för namnet Rulljugås Mats Jönsson i kyrkboken. Rulljugås var gårdsnamnet (namnet på den gård där han själv var född och hade arvsrätt), men Olans eller Olhans var "särknamnet". I de fall där mannen flyttade till hustruns gård, antog han det så kallade "särknamnet", d v s hustruns gårdsnamn. (Sedan berättas om hur han fick smeknamnet Mjoksull-Mas efter ett märkligt frieri). Sid 80-83 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 

Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 

SOCIAL STRUKTUR OCH ORGANISATION

Kvinnans roll

Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas.
Sid 157-158 i:
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill. 


Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill. 


Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Byklungan växte och tätnade. Alla blev jordjägare och därmed medlemmar i byalaget.
  Den odlade marken var utspridd på många små ägolotter, en medveten strategi som underlättade fördelningen av gårdens åker och slog vid arvsskiften. Hur viktigt det var att vidmakthålla arvslotten, släktbanden och del i bygemenskapen har omvittnats av mnånga.
....Olika skiftesreformer genomfördes i Sverige från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.... Vid storskifte, som pågick från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet, flyttades inga gårdar ut från bykärnan. 1800-talets laga skifte däremot, medförde att bykärnorna splittrades och gårdarna spriddes ut till den omarronderade marken. Ett glest bebyggt odlingslandskap med långa avstånd mellan grannar växte fram. Det sociala nätverket splittrades, bysammanhållningen förlorade sin betydelse och gamla seder och bruk tynade bort. I Dalarna genomfördes inte laga skifte och därmed den radikala omvandlingen av kutlurlandskapet. ..... Det ålderdomliga kulturlandskapet med täta byklasar bibehölls i Dalarna..... Byalagen lever än idag i en majoritet av byarna, även om den gamla arbsetsgemenskapen som var grunden har bytts sut mot en fritidsgemenskap.
= Sid. 157-159 i: 
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill. 



Dalmålsakademin (språket i Dalarna)



Materiell kultur

Hästsläpan (travois)

Ang fäbodväsendet i allmänhet:
Nyman, Anders
Fäbodar / redigerad av Hans Lidman ; utgiven i samarbete med Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för hembygdsvård. - Stockholm : LT, 1963. - 319 s. : ill. 

Skönlitteratur

Bremer, Fredrika
I Dalarna

© Staffan Jansson 2018