google-site-verification=yDjspj15Re6-RTKniZYBWMlwy_j_p3HjLtOZvGKO23M

Höckerts stora historiemålningar 1852-1866 | Spridda anteckningar / av Staffan Jansson

Till Paris reste Janne Höckert första gången sommaren eller hösten 1851.Han påbörjade 1852 historiemålningen Drottning Kristina och Monaldeschi (Göteborgs konstmuseum , som ställdes ut på Salongen 1853, där den belönades med Mention honorable. Arbetet var i väsentliga delar influerat av P Delaroches historiemåleri. H återvände därefter hem och visade målningen i Stockholms konstförening, där den väckte stor uppmärksamhet och även viss kritik. Ännu i sitt minnestal över Höckert i Kungliga Akademien framhöll A Nyström att målningen inte var färdig, då bakgrunden endast var flyktigt antydd och nästan bara undermålad, efter "den för tillfället rådande smaken i Paris".

Sedan Höckert erhållit akademins treåriga resestipendium på 500 riksdaler for han i januari 1854 åter till Paris. Här arbetade han i egen ateljé med egen modell, den vackra italienskan Luisella, bekant inte bara genom Höckerts förimpressionistiskt hållna målning "Luisellas död" utan även genom F W Scholanders dikt Luisella, en qvinnomodells öden, 1867. Höckert målade även bilder ur det dagliga livet i Paris. 

Redan 1862 hade Höckert börjat på sitt sista stora verk "Stockholms slotts brand den 7 maj 1697". Arbetet drog ut på tiden, då han samtidigt utförde en rad andra målningar, och ägnade mycket tid åt sällskapsliv. Hans hälsa började även vackla och tvingade honom sommaren 1864 att söka bot vid kurorten Wildbad i Württemberg. Målningen blev trots detta färdig till den stora konst- och industriutställningen i Stockholm 1866. 

Slottsbranden bygger på Anders Fryxells beskrivning och visar tydliga inflytanden från Rembrandt och Delacroix. Den erbjöds till statsinköp men antogs inte av inköpsnämnden, vilket tog den då sjuke Höckert hårt. Den samtida kritiken fann målningen väsentligt underlägsen hans tidigare verk och som man tyckte ofullbordad; senare har den av t ex O Levertin 1898 betecknats som "all svensk historiekonsts mästerstycke". Höckerts biograf Borelius har placerat målningen som ett led i den romantiska färglidelsens linje i svenskt måleri, som gick från von Breda över Höckert till Ernst Josephson. Målningen skänktes 1883 till Nationalmuseum.

© Staffan Jansson 2018