google-site-verification=yDjspj15Re6-RTKniZYBWMlwy_j_p3HjLtOZvGKO23M

Namn, gårdar och orter och lite till


NAMNET ENGSTRÖM tar man för att vara modern? Gäller också Elfgren kanhända.
När Johan Engström f 1873 föds heter han Grabb Johan Jansson Engström. Redan hans far hade uppenbarligen börjat kalla sig Engström, när han flyttade till Ljusne för att jobba inom industrin. Det kan förstås vara så som med soldatnamnen. Man behövde kunna skilja anställda åt. Alla kunde ju inte heta Jan Jansson.
Johans far hette alltså vid födelsen Grabb Olof Jansson f 1849, men kom att kallas Engström
Hans far i sin tur hette bara Grabb Jan Jansson. Men hans  far i sin tur hade ytterligare epitet. Han hette också Elfgrens.  Grabb Elfgrens Jan Jansson f. 1786.
  Vad Elfgrens anbelanger så vet vi vad det kommer ifrån. Se här:

GÅRDSNAMNET GRABB
Grabb torde vara gårdsnamnet. Men uppenbarligen kan det ha funnits flera Grabb-gårdar.
Se här om Grabbgården i Moje:
"Lassas Per Jansson hade döttrarna Brita och Kerstin. Brita, född 1817 och död 1894, blev gift med Grabb Jan Olsson i Gräv, född 1812 och död 1890, som efter giftermålet flyttade till Moje och där på hustruns ägor byggde den gård, Grabbgården, som senare blev känd som Fjärdsmans Erkes gård. Makarna var barnlösa".
 Montelius, Olof: Moje. - 1965 s. 112-113.

GRÄV
Gräv är ju en liten småort mellan älven och riksväg 70. Än i dag måste man hitta en liten skylt där det står Gräv och sedan är det bara en liten bit asfalterad väg med hus runt omkring. 

Så man kan alltså bo i Gräv, i en släktgård som heter Grabb.

MOJE är en annan liten ort på andra sidan landsvägen, sydöstvart om Gräv. Den är belägen runt en sjö. Det var där en ny Grabbgård byggdes.

Många gårdsnamn kom ursprungligen från soldatnamn. Se här:

SMÅORTER ELLER BYAR
Bland de allra äldsta namn på byar, vi möter i gamla handlingar, är Grånäs och Djur. Djur skrevs ursprungligen Ljur. I en urkund från 1384 hittar vi namnen Bäsna och Nysäl. Bäsna hörde ursprungligen till Stora Tuna (ungefär stadsdel i Borlänge nuförtiden) men tillerkändes Gagnef på Bäsnabornas egen begäran år 1600.
  Från 1500-talet hittar vi i Gagnef många andra gamla byanamn som Forssum (=Västerfors), Gerdhum, Gräfwi (Gräv), Moo (Moje), Uteby, Stensbjörnsarfwet, Ristom, Liinda, Biörka, Bodom, Liuråås, Liurmo, Seffareboda (Sifferbo) och Arvedzlinda (Arvslindan).
(Se mer i Gagnef och Mockfjärd : en hembygdsbok. - 1952. (sid 33ff).
 
Byarna har flyttat.
Många byar låg nere på slätten i närheten av älvarna. Under 16- och 1700-talen flyttade t ex Västerfors från älvbrinken upp mot bergssluttningen, likaså Nordbäck, Gagnefsbyn och Nordåker, den senare har sitt ursprung i Pellesgårdarna. Allteftersom byn växte ut, tog den bort för mycket av den dyrbara åkerjorden nere på slätten. flyttningen motiverades dels av detta, dels av att det vid berget fanns källvatten samt närhet till skog och bete för kreaturen.

BORLÄNGE
Många gånger kommer släktforskaren att stöta på platsnamn som kanske fanns en gång som egna byar, men nu är stadsdelar i borlänge.
Även begrepp som STORA TUNA stöter man på.

Borlänge var en ort i Stora Tuna socken och från kommunreformen 1862 en ort i Stora Tuna landskommun. 29 maj 1891 inrättades för orten municipalsamhället Borlänge. 1898 bröts municipalsamhället ut och bildade Borlänge köping, som 1944 med Domnarvets landskommun bildade Borlänge stad. Bebyggelsen omfattade större delen av stadskommunen yta och utbredde sig också till en del i Stora Tuna socken/landskommun. 1971 uppgick stadskommunen i Borlänge kommun med orten Borlänge som centralort i kommunen.
Orten tillhörde och tillhör Stora Tuna församling.

Orten ingick till 1889 till Stora Tuna med Gustafs tingslag, därefter till 1971 till Falu domsagas södra tingslag och ingår därefter i Falu domkrets

Stadsdelar i Borlänge 


  

© Staffan Jansson 2018