google-site-verification=yDjspj15Re6-RTKniZYBWMlwy_j_p3HjLtOZvGKO23M

Åhl

Åhls socken
Åhl kan ha varit ett pastorat på 1300-1400-talet. Aal finns nämnt första gången 1325. Den första kyrkan är troligen från 1200-talet och en av de äldsta i Dalarna. 

Under 1500-talets första hälft tillhörde Åhl Leksand.

1562 blev Åhl egen jordebokssocken men kom då att tillhöra Gagnef. 

Åhl blev slutligen ett eget pastorat från 1613. Sockenstämman beslutade över både kyrkliga och borgerliga frågor. De frågor som avhandlades var t ex kyrkan, dryckenskap, skolan, sjukdom, vägar, brandskydd, fattigvård, militära frågor, post, näringsverksamhet, skjutshållning..

Åhls kommun
1862 delades enligt lag borgerliga och kyrkliga frågor upp. Kommunalfullmäktige, som då inrättades, blev beslutande organ för borgerliga frågor. Kyrkostämman beslutande om kyrkliga frågor och skolfrågor. Så fortsatte verksamheten i Åhls kommun under resten av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Ännu på 1960-talet sköttes kommunens alla uppgifter av två personer!.

Kommundel
Från 1974 ingår Åhl i Leksands kommun.

  1974 slogs Leksand, Siljansnäs och Åhl samman till det som idag är Leksands kommun.

Trolldom och häxor
 På Kärringberget i Leksand genomfördes häxprocesser med halshuggning och bränning på bål som straff. År 1671 brändes åtta trollkärringar.

Sveriges sista trolldomsprocess ägde rum i Åhl i Insjön år 1757. Efter fem år frikändes dock de anklagande kvinnorna av Hovrätten.

Lagerlöf-Génetay, Birgitta    Fulltext
De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i Övre Dalarna : social och ecklesiastisk kontext . – 1990
. Diss

Trots att häxprocesser sedan 1677 var avlysta i Sverige uppstod nya
blåkullavågor i Dalarna under 1700- och 1800talen, främst iEmelie von Walterstorff
Leksandsbygden. På 1750-talet fanns i Ål en skomakare, Per Olofsson,
som i hög grad trodde på "trollpackor" och den skadegörelse de kunde
åstadkomma. Han ansåg sig också veta att man med olika "verktyg"
kunde förmå dem att avslöja sig. En av hans lärlingar, Erik Johansson 20
år, tog så starka intryck att han böljade iscensätta försök till sådana
avslöjanden och mycket snart, 1757, resulterade alltsammans i en
rättegång där tretton kvinnor och fem män befann sig på de anklagades
bänk. Det är blåkullaresor kvinnorna anklagas för men det finns också i
denna process ett starkt inslag av den "gamla" sortens trolldom,
skadegörelse, kanske starkare än i de stora processerna nittio år tidigare.
Det rättsliga handhavandet fick ett utdraget och komplicerat förlopp, där
inte minst kyrklig prestige bidrog till långvarigheten. Innan alltsammans
var utagerat - 1763 - hade det hunnit bli en riksdagsfråga.
1700-talets trolldomsväsende i Leksandstrakten är beskrivet i två
varandra kompletterande 1800-tals arbeten författade av H. Malmquist
och Ellen Fries. Med fog kom det rättegångsarbete som bedrevs i böljan
att betraktas som något av ett rättshaveri. De tortyrmetoder som
användes av länsmannen Karl Tillberg - ev på order av den vikarierande
domaren häradshövding Per Eckman - förefaller ha varit brutalare än
vad man tycker sig utläsa från processerna 1668-1671. Även om denna
häxprocess slutade med frigivande av kvinnnorna och kännbara straff för
de ansvariga männen - särskilt Eckman och Tillberg - innebar den
svåra lidanden och sannolikt åtskilliga livslånga fysiska och psykiska men
för de värst utsatta. (Lagerlöf Genetay s 173)

Grannar - Häxprocesser i Norge

De norska trolldomsprocesserna har utforskats i två större arbeten under
de sista decennierna. 1971 utkom Bente Gullveig Alver med Heksetro og
Trolddom, till en del en specialstudie av sex utvalda processer mellan
1590 och 1730.15 1982 publicerade Hans Eyvind Naess sitt omfattande
översiktsarbete av allt norskt processmaterial, Trolldomsprosessene i
Norge på 1500-1600-tallet.16
I Norge är trolldomsprocesserna till övervägande delen av "gamla"
sorten. Men förutom undantaget med processer av blåkullatyp i allra
nordligaste Norge som omnämnts ovan förekommer ytterligare några
nedslag av sådana. I det här sammanhanget blir de diabolistiska
processer som ägde rum i Rendal i Hedmark 1671-1673 intressantast.
Hedmark ligger i östra Norge nära gränsen till Sverige i höjd med
Ovansiljan. Det är svårt att här tänka bort ett inflytande från Övre
Dalarnas trolldomsväsende.


KONSTEN

Boethius, Gerda
Dalarnas allmogekonst 

Dalarna sönderfaller i fyra i många hänseenden olikartade områden där kulturen, trots många gemensamma drag fått en väsensskild karaktär.

Södra Siljansområdet
Från Västmanlandsgränsen i söder och upp till Stora Tuna och Ludvika i norr utgöres allmogebebyggelsen av rika storbondegårdar med eller utan tillhörande bergsbruk. Den är snarast att betrakta som en fortsättning av Västmanlands bondekultur, men skiljer sig från denna genom en levande tradition från medeltidens timmermanskonst, vilken dröjer sig kvar in på 1700-talet, liksom även genom sitt starkt dekorativa kynne. I södra Siljansdalen har denna konst uppstått, vilken trängt in i det allmänna medvetandet som blomman av landskapets konstflit. Leksand och Rättvik äro de ledande socknarna med Ål, Gagnef och Mockfjärd som övergångsområde till Bergslagen. Därifrån stamma de bästa dalmålarna, där har den rödmålade gården fått en särskild charm, en karaktär av festlig ståt och idyllilsk hemtrevnad. Handafärdighet och dekortiv känsla prägla alla slöjdade alster, smiden och husgeråd likaväl som textiliernas prunkande färgmosaik.



© Staffan Jansson 2018